Att möta en kollega är att möta en annan medresenär. Någon som, liksom du, rör sig genom arbetsdagens rytm, genom projektens vågor och mötenas ebb och flod. Det är att se den andre som en del av samma väv, där varje tråd bär sitt eget tryck, sin egen spänning, men där alla är förbundna i ett gemensamt mönster.
Att behandla en kollega med respekt är att förstå att vi alla bär våra egna historier, våra egna tankar, våra egna svagheter och styrkor. Det är att lyssna när någon talar, att känna igen tystnaden som ett eget språk, och att ge plats för både tvivel och triumf.
Det handlar också om att vara ärlig. Att våga säga vad som måste sägas, men att göra det med omtanke. Att förstå att kritik kan vara som en vass vind, men också som en stärkande fläkt som får seglen att fyllas. Det är att erbjuda stöd när det behövs, och att låta den andra stå själv när det är rätt.
Men kanske viktigast av allt – att behandla en kollega väl är att förstå att vi alla är här för att växa, att lära och att bidra. Att ge utan att förvänta sig omedelbar återbetalning, att bära varandras framgångar som sina egna, att glädjas åt det gemensamma resultatet.
Så möt din kollega med öppna ögon, med ett vaket sinne och med en öppen hand. I detta möte finns både styrka och skörhet, både frihet och förpliktelse. Och det är där, i det sköra men starka nätet av samarbete, som vi verkligen kan bli större än våra egna begränsningar.
